Vallonerna i Sverige
Vallonernas rykte i fråga om järnhantering blev vida spritt (se vallonsmide), vilket uppmärksammades även i Sverige. Uppmuntrade av Gustav II Adolf började valloner utvandra till Sverige under början av 1600-talet. Till en början kom de flesta vallonerna till Finspång och Norrköping, där bergsmannen Louis De Geer kunde arrendera land. Den förste att värva valloner till Sverige var nederländaren Willem de Besche, men från 1620-talets början tog De Geer helt över den verksamheten
.
Filip IV av Spanien förbjöd 1624 vallonska smeder att ta värvning i Sverige. Detta påverkade dock inte nämnvärt migrationen. Under åren 1643-1650 nådde invandringen av valloner till Sverige sin kulmen. Tillsammans med smederna kom även andra yrkesgrupper.
Antalet valloner som stannade i Sverige var litet, enligt Nationalencyklopedin endast 900 individer.[1] Ungefär 20 procent av vallonerna återvände till sitt hemland efter en första kontraktsperiod, en del från och med 1654 då religionsfriheten i Sverige inskränktes; majoriteten av vallonerna var reformerta. I och för sig tillförsäkrades vallonerna vid flyttningen religionsfrihet och hade rätt att föra med sig egna präster. Det totala antalet migranter som anlände under den här tiden har uppskattats till mellan 1 000 och 1 200 familjeenheter.
Detta avsnitt är en sammanfattning av Valloner i Sverige kopierat från Vikipedia
|