|
Jag föddes 1937. Bodde då på Repslagaregatan 29 , Nyköping (D) i ett litet rött hus med stor trädgård mitt emot Klockberget . Huset kostade 18,000 kr Huset som jag minns det bestod av kök, sovrum samt en "sal" (vardagsrum) som man inte använde till vad vi idag menar med vardagsrum. Allt vardagsliv kretsade kring köket. Jag minns att det fanns en vedlår där pappa Evert bla satt och fyllde sina kängor med cellull som gjorde kängorna varmare. Det här var under krigsåren (början på 40-talet) då pappa Evert var/låg inkallad . Tydligen kunde han gå hem ibland .
I anslutning till "salen" fanns ytterligare ett rum vilket som jag kommer ihåg som uthyrningsrum med med egen ingång. Min morfar Hjalmar Krusell bodde där efter att mormor Matilda hade gott bort. Hon var sjuklig (i vad vet jag inte). Hon vårdades på Emtnäs sjukhem (numera Marsvikens kursgård) under sina sista år. På övervåningen bodde ett äldre par där jag fick vara då det var krigslarm. Man släckte alla ljus och täckte för fönstren med rullgardiner eller skynken. Mor och far gick till skyddsrummet beläget i Klockberget . Vi hade massor av fruktträd, bärbuskar och jordgubbar i trädgården. Pappa hade även några bikupor, och där höll det på att gå riktigt illa då bina vid ett tillfälle jag minns "svärmade" och pappa blev biten av hundratals bin. Ilfärd till lasarettet för en blodtransfusion. Lyckligtvis visste mamma att pappas bror Mauritz hade samma blodgrupp. Ett otäckt minne.
Där på bakgården fanns också förråd och torrdass. Man kunde sitta flera där samtidigt, kommer inte ihåg hur många "fjölar" det fanns. Jobbigt särskilt under vintertid. Som nämnts arbetade jag ca ett år i England direkt efter skolan 1955 hos familjen Lister i Beaconsfield. Ca 1 tim med tåg från London. Trivdes egentligen inte alls men visste inte hur jag skulle säga upp mig. Fick inte umgås med andra au-pairflickor i Beaconsfield men jag hade kontakt med några från Nyköping som bodde och arbetade i London. Familjen var överklass och umgicks med kungahuset. Jag var i England som au-pair julen 1955.
I hörnan i huset av Repslagaregatan och V Trädgårdsgatan fanns en "mjölkaffär". Affärren var öppen även på söndagar några timmar. Mjölk och grädde köptes i medhavda liter- eller decilitermått. I affären kunde man även inhandla ost och bröd. Samma dag jag fick körkortet åkte jag och far och mor till Malmö (jag körde) där jag flög vidare med ett litet plan till Schweiz och Geneve där jag arbetade som barnflicka i en amerikansk familj under ca 6 mån. Detta var 1956 och under Ungern-revolten. Trivdes mycket bra, behandlades som en familjemedlem och fick möjlighet att läsa franska privat. Damen som inte kunde engelska var egentligen mer intresserad av att lära engelska än att lära mig franska. Familjen och jag bodde i början på hotell - ganska bra då inget hushållsarbete ingick.
Efter Geneve arbetade jag bl a på Nyköpings sjukhem vilket nu inrymmer Landstinget Sörmlands kansli "Vita huset" allmänt kallat.
Bönodlingen Bönodlingen fostrade flickor
Text och inlagda foton av Leif König, frilansskribent Det sorlas i den ålderdomliga samlingssalens
bänkrader.
Sedan blir det tyst. Stilla.
Vid pulpeten står Gunvor Arvidsson.
Hon är rektor på Flickskolan.
Morgonbönen är obligatorisk.
En stunds reflexion och eftertanke.
Skolk förekommer knappast alls.
Året är 1960. Morgonbönen är ännu
huvudsakligen en kristen andakt.
Rektor Gunvor Arvidsson undervisar
även i kristendom. Vid morgonbönen
håller hon en kort betraktelse.
Läraradjunkterna sitter med stränga
blickar uppradade på stolar längs med
väggarna och övervakar ordningen.
Gud nåde den tös som råkar gäspa.
Vakenheten hos åhörarna ökar
märkbart när stadens unge präst
en dag i veckan håller i morgonbönen.
Hans namn är Lars Palmgren.
En stilig yngling vars blotta uppenbarelse
sätter skolans flickhjärtan i brand.
Det händer att flickor från landet är
någon minut försenade på morgonen.
Landsvägsbussen tar den tid den tar.
Det är giltigt skäl för sen ankomst.
Eftersläntrarna har lov att smyga in
på samlingssalens läktarbalkong.
Gemensamt sjungs som avslutning
psalmen ”Din klara sol går åter upp”.
Nyköpings kommunala flickskola,
eller Bönodlingen som skämtlynnet i
staden döper skolan till, hyser det här
skolåret nära 400 elever.
Lokalsituationen är bekymmersam.
Flickskolans framtid är oviss.
Avgående rektor Gunvor Arvidsson
vädjar till stadsfullmäktige:
”Flickskolan är utomordentligt värdefull
för den kvinnliga fostran.”
Argumentet vinner gehör.
Flickskolan får några extra nådeår.
Tvenne nya skolpaviljonger gör läget
på lokalfronten avgjort bättre.
Gymnastik och idrott får skolans
elever ha i Brandstationens lokaler.
Skolmåltiderna intas på Träffen.
Eleverna har att välja på humanistisk
linje, allmän linje eller reallinje.
Språk är framträdande ämnen.
Men även skolkök och syslöjd.
Vid varje skolavslutning rimmar avgångsklasserna
nidverser om lärarna.
Inte för snällt. Inte för elakt.
”Hyllningsverserna” riktas inte alltför
sällan mot läraradjunkten i språk.
Det har sin orsak i hennes namn som
kan associeras till en allena tillvaro.
Hon heter nämligen – Inga Wenner.
Text Leif König
 Flickskolan fanns i över 100 år i olika byggnader i anslutning till Behmbrogatan och Östra Trädgårdsgatan innan skolan gick i graven i början av 1970-talet. Foto Dan Samuelsson/Nyköpings kommun. Stora skolhuset vid Nyköpings flickskola invigdes 1892. Numera inhyser byggnaden Nyköpings folkhögskola. Huset till vänster är Stora annexet som under Flickskolans tid på bottenvåningen inrymde skolkök och slöjdrum och på övervåningen en rektorsbostad.
Foto Dan Samuelsson/Nyköpings kommun. Flygbild stadens östra delar.
 Ovanför Allhelgonakyrkan ses Östra Bergens ännu glest bebyggda höjder. Här byggdes i början av 1960-talet de så kallade ”Atomhusen”, med namn efter det att många anställda vid den nystartade Studsviksreaktornbosatte sig här. I högerkant drar Ringvägen förbi och i nedre högra
hörnet byggdes på 1980-talet Tings- och Länsrättens hus. Foto Bildgruppen.
I hörnet av Östra Storgatan och Stockholmsvägen låg en Shell-mack.
 Den konkurrerade med många andra bensinstationer – bara i de närmaste kvarteren fanns Esso, Gulf, IC/OK och inte mindre än två BP-mackar! Foto omkring 1950. Även förr i tiden ramlade det ner mycket snö vissa vintrar. Här – på 1920-talet – hade man börjat använda lastbilar, men fortfarande hade man nog samma lastkapacitet med en stark och trogen häst! Snön tippades ibland – som här – i ån vid Korsbron, nedanför NK-villan. Foto Bildgruppen.
 |
Farfar, farmor, mormor med mig i knät